Träffa Jennifer Tannfelt - mjukvarutestare

Jennifer har alltid gillat problemlösning och matematik och arbetar idag som mjukvarutestare på Industriteknik, ett av Atlas Copcos fyra affärsområden. Att inrikta sig mot mjukvara var dock inte givet förrän hon var halvvägs genom sina studier på civilingenjörsprogrammet Design och Produktframtagning vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. ”Vid den tidpunkten hade jag ingen kunskap om mjukvaruutveckling, men jag fastnade direkt efter att ha provat på programmering i en av mina universitetskurser. I början var det lite förvirrande, men efter ett tag kunde jag se skönheten i det hela,” säger hon.

Efter avklarad masterexamen i industriell produktutveckling och mekatronik arbetade Jennifer två år som konsult, därefter började hon sin resa på Atlas Copco. Kanske var det den oförglömliga upplevelsen av Atlas Copco under universitetstiden som fick henne att söka sig till företaget, eller att hennes pappa, tidigare konsult inom affärsområdet Gruv- och bergbrytningsteknik (idag känt som Epiroc), hade talat väl om företaget. ”Under första veckan på universitetet besökte min klass Atlas Copcos huvudkontor i Sickla. Vi visades runt och gick också ner i testgruvan där flera stora maskiner presenterades. Jag minns att jag blev lite överväldigad av dessa maskiner som jag aldrig hade sett eller förstått applikationerna till tidigare ... Ett sådant första intryck glömmer man inte,” säger Jennifer.

Som mjukvarutestare inom Industritekniks division Motor Vehicle Industry är Jennifer högst involverad i den mjukvara som finns i styrenheter för elektriska skruvdragare. Skruvdragare som till exempel används vid montering av bilar. ”Mjukvaran bakom dessa styrenheter är komplex och vi är ett många personer uppdelade i olika team som arbetar med den,” förklarar hon.

Teamen är tvärfunktionella och består ofta av en teamledare, några utvecklare och ett par mjukvarutestare. Arbetssättet är agilt. ”Under varje sprint, dvs. när nya funktioner utvecklas, ser mjukvarutestare till att de nya funktionerna testas. Jag arbetar i nära samarbete med utvecklarna för att säkerställa att våra tester täcker de funktioner de utvecklar”, säger Jennifer. Hon arbetar också med automatiserade tester som körs dagligen, skriver kompletterande manuella testfall och hjälper till med verifieringar för att säkerställa korrekta implementeringar. "I varje release av en ny mjukvaruversion säkerställer jag att vi levererar högkvalitativa produkter med så få buggar som möjligt. Mitt jobb är varierat eftersom det finns så många olika aspekter av det. Ingen dag är den andra lik”, säger Jennifer.

Det som hon uppskattar mest med sitt arbete är blandningen av arbetsuppgifter och det nära samarbetet med teamet. ”Jag gillar verkligen variationen och att lära mig nya saker. Det betyder mycket för mig att vi arbetar som ett team. Det finns inga dumma frågor. Man kan fråga vad som helst, någon kommer alltid finnas där för att svara dig,” säger hon.

Som mjukvarutestare är Jennifers roll viktig för att möjliggöra automatisering i fabriker. ”Jag tycker att det här är jätteintressant, många tycker kanske att det är skrämmande att robotar tar människors jobb, men jag tror på att det är ett skifte i vad vi kommer göra i framtiden… De mer repetitiva uppgifterna kommer att ersättas och ge människor möjligheten att göra det vi är bäst på; till exempel att interagera med varandra, känna medkänsla och förståelse, saker som robotar inte kan göra på samma sätt,” säger hon.

När det gäller framtiden går Jennifer för närvarande en kurs i mjukvaruutveckling för att fördjupa sina kunskaper och för att i framtiden kunna ta sig an olika roller inom mjukvaruområdet. Hon brinner också för att öka mångfalden inom mjukvaruyrket. ”Sammantaget är siffrorna inte så bra i branschen. Jag tycker att det är viktigt att diskutera hur man kan attrahera fler kvinnor till mjukvaruområdet och till verksamheten. Att jobba med mjukvara är jätteroligt, och jag känner mig verkligen inkluderad här. Jag tror att många kvinnor skulle gilla att arbeta med mjukvara, om de bara visste vad det var, och vilka möjligheter som finns”, avslutar Jennifer.